- Att vara företagare och mamma - hur påverkar det karriären, företaget och livet?

- Är mammaledighet en katalysator för att starta företag? Eller är det ett hinder?

- Och vad tycker och tänker kvinnliga företagare kring trygghetssystemet?

Vi kommer strax att gå ut med en undersökning kring detta - och vill gärna ha era synpunkter.

Släng ner lite tankar och funderingar kring företagande och föräldraskap i den här tråden!

Tack på förhand!

ps. och glöm inte att anmäla er till frukostseminariet där undersökningen presenteras http://www.driftig.nu/event

Hej!
Jag kan såklart bara svara för mig, men det gör jag så gärna!

Mammaledigheten är en paus i livet. Jag hade aldrig orkat starta eget parallellt med barn, hem och samtidigt sköta mitt krävande jobb (är chef på ett IT-bolag). Samtidigt så kommer barnen självklart i första hand under mammaledigheten vilket för mig innebär att jag jobbar med bolaget dom stunder äldste sonen är på dagis (15 h i veckan) och babyn samtidigt sover + om jag orkar på kvällen. Mao så tar uppstarten lång tid.

För mig är att starta eget absolut inte ett karriärskliv. Det är ett steg i min strävan efter ett enklare liv, med mindre stress och pendlingstid och mer frihet att själv styra min tid.

Jag oroar mig inte för den sämre trygghet det innebär att vara egen. Jag säger inte upp mig förrän min firma snurrar på så att jag kan ta ut lön och så länge jag levererar med kvalitet så tror jag på en positiv alternativt stabil orderingång. Fö jobbar jag i en bransch där oerhört mycket duktigt folk kickas i lågkonjunkturerna så det känns inte tryggt fast jag har en anställning. Jag har också sett till att spara ihop en liten buffert på banken och är gift med en välavlönad man. Jag har klarat av att leva på studiemedel ett antal år så jag vet att jag kan dra ner på utgifterna om det krävs.

Jag ser fram emot att få läsa resultatet av er undersökning!
/Lena

Hej! Lite tankar från mig...

Jag startade eget (webbutveckling) när jag var mammaledig med mitt första barn.

När jag var klar med min högskoleutbildning var tankarna många. Jag ville så mycket. Hitta ett spännande jobb och skaffa barn. Hur skulle det gå ihop?
Efter mycket funderande och diskuterande med familj och vänner kom jag fram till att ingen arbetsgivare någonsin kommer att tacka mig om jag väntar med att skaffa barn för att satsa på karriären. Dessutom hade IT-branschen kraschat så den reguljära arbetsmarknaden var medtagen. Jag hade ett par webbprojekt på timtid och bestämde mig för att starta eget. Då kunde jag själv bestämma:
- När, var, hur jag vill jobba, vara mammaledig osv.

Och med facit i hand: Så bra det blev!
Jag har aldrig någonsin ångrat mitt beslut.

Vi har dessutom flyttat till en landsbygdskommun, Bollnäs, där vi trivs väldigt bra och där det känns tryggt att låta våra barn växa upp. Som egen företagare i IT-branchen kan jag bo precis var jag vill! Jag kan vara mammaledig, ta ut VAB osv utan att känna mig orolig över att mista jobbet!

När det gäller trygghetssystemen har jag testat möjligheten att själv få ut sjukersättning vid sjukdom. Mest för att veta om det verkligen är så krångligt som många säger.
- Erfarenheten visar att det är allt för krångligt och byråkratiskt för att jag någonsin skulle vilja försöka igen.
Föräldrapenning och VAB har däremot fungerat smärtfritt

Hälsningar Jenny

Det här är också intressanta frågor tycker jag: Hur många företag läggs ner/pausas pga av barn? Och hur många väljer bort barn pga företagande?

Sedan har jag träffat några stycken som valt att satsa på eget företag för att man inte kan få barn (och då vill lägga tiden på något man tycker är givande). Det hade också varit intressant att se hur vanligt det är.

Finns det någon statistik på antal kvinnliga företagare med barn under t.ex 3 år?

Det är några år sedan jag försökte få fram fakta kring de här frågorna, men det verkade vara rätt skralt på området. Jag fick uppfattningen att det helt enkelt var (är) väldigt få kvinnliga företagare som får barn. Däremot vanligare att bli företagare under mammaledighet, eller starta när man har äldre barn. Men som sagt, det hade varit intressant att få statistik på detta.

Det är ett mycket intressant tema! Jag var egen företagare när mitt tredje barn var ganska så nyfött. Då startade jag ett konstruktionskontor i Berlin där vi bodde. Det var 1994 - verkligen en guldgruva i tiden direkt efter murens fall - det byggdes hur mycket som helst och en bra AutoCad-konstruktör fick gott med uppdrag. Jag fick nämligen helt enkelt inte någon jobb som tre-barns-mamma. Det är tyvärr en ganska vanlig situation i Tyskland. Det var bara att sätta igång och det funkade hur bra som helst. Det var väldigt långa dagar: lämna barnen i skolan som var ett måste i storstan och hämtar. Men jag hade tid för barnen under eftermiddagen och satt sedan själv oftas till middnatt eller längre. Men jag hade städhjälp - annars hade jag inte orkat. Idag är yngsta sonen 16 (lätt att räkna fram ). Men hur som helst, tror mig - även tonåringen uppskattar att komma hem och har mamma hemma att snacka med en stund! Nu är jag inte hemma varje dag, men oftas. Jag tycker efter alla dessa år - att kunna bestämma själv om arbetsdagen är det bäste med att vara egen företagare och att vara mamma. Oavsett hur gammala barnen är.

Jag startade mitt företag www.fron-och-sant.se när mina barn var 2 & 4 år gamla. Nu är de snart 5 & 7 år.

Jag blev uppsagd från mitt dåvarande jobb när jag var föräldraledig med barn nummer 1, sedan hade jag vikariat och svårt att hitta fast jobb då arbetsgivarna inte gillade min familjesituation (o, ja - det hymlades det verkligen inte om)samt att jag ville jobba 75% som jag enligt svensk lagstiftning har rätt till med så små barn.

Från att ha "vunnit" ett flertal jobb med 200 sökande till tjänsterna, kunna välja & vraka och anses ha skyhög kompetens - med två små dagisbarn blev man plötsligt en parias. Många i bekantskapskretsen sitter i samma situation. Min man blev å andra sidan rekryterad till nytt jobb under sin föräldraledighet, och det har aldrig tjaftsats om att han VAB:ar. Då är han en FIN man och en BRA pappa.

Hade jag haft ett fast, välbetalt jobb hade jag kanske inte sagt upp mig för att starta helt från scratch. Inte heller om jag inte haft en man som tror på mig och tycker att jag ska satsa - och som tycker vi kan leva skralt på bara en lön ett tag.

Jga får å andra sidan jobba med min hobby - och det ger mig en helt annan livskvalitet!

Då jag jobbar hemifrån är det lätt att gå ifrån och hämta på dagis/skola på eftermiddagen och sedan jobba vidare senare på kvällen. Fritid får jag under lågsäsongen...

Jenny, vad trist att höra att du råkat ut för den extrema klassiska orättvisan kvinna/man med barn i Sverige Jag hade inbillat mig att det var slut med sånt,

Av ren nyfikenhet, vad jobbade du inom för område innan du startade eget?

Själv så har jag "bara" råkat ut för det klassiska 100% av jobbet men 75 resp 80% av lönen och tiden för att göra jobbet.
/Lena

Jag tog ett ganska stort steg på sätt och vis när jag under min föräldraledighet gick från att doktorera till att starta mitt företag. Den stora chocken för många var att jag gick från en lysande karriär inom ett samhällsvetenskapligt ämne till att starta ett företag som handlar om fysisk- och mental träning. Ämnena således ganska långt ifrån varandra.
För mig var det egentligen inte så stort steg för jag hade innan graviditeten kört helt slut på mig och det finns egentligen ingen ekonomisk trygghet i att doktorera i det ämne som jag gjorde.
Att jag kom upp ända till licentiatnivå i doktorerandet beror på att det bor en "presterare" i mig och ända från att jag var liten så kände jag att mitt idrottande inte var tillräckligt bra (jag spelade volleyboll på elitnivå i många år), men när jag fick barn (som jag tror många känner igen sig i) så fick jag tiden att tänka på vad jag ville och då valde jag att satsa på något som jag egentligen velat i många år.
Både den mentala träningen och den fysiska träningen hade jag sedan tidigare så för mig var det att få tiden och ta steget.

Intressant fråga som nämndes i ett inlägg om hur många företagskvinnor som startar barn...

Mvh,
Catharina Holmström Lindstedt
http://catharinalindstedt.blogspot.com/
www.salveohealth.com
www.mindness.se

Men är det verkligen inte någon här som hade företag innan barn?

är det verkligen så trist att min "fördom" om att blivande mammor lägger ner sina företag och att det är därför de inte syns i forum som detta (eftersom de inte är företagare längre)?

Jämfört med övriga Europa föds det väl ganska många barn i Sverige? Samtidigt har jag för mig att vi ligger överraskande långt ner på listan över antal kvinnliga företagare. Går dessa saker hand i hand? Måste det vara så? (I så fall svarar det ju på huvudfrågan i denna tråd: "Företagare och mamma - hur funkar det?" Svar: Sådär

Ytterligare en frågeställning:
Hur kommer det sig att så många "nyblivna" mammor startar företag under sin föräldraledighet?

Har man för mycket tid man inte vet vad man skall göra av?
(Hade man för lite tid innan - som anställd/yrkesarbetande så man inte ens hann tänka tanken på att starta eget?)

//Lägger till:
Jag tycker det är många mammor som startar företag, därav min frågeställning / tanke / fundering...

Jag fick helt enkelt inte någon fast anställning. Och bestämma själv på vilken tid av dagen jag ska jobba var absolut det bästa alternativet.
Tycker att det finns många mammor här, nyblivna o lite äldre, som bevisa att man kan driva eget som mamma.

Det är inte att man har för mycket tid - absolut inte. Hos mig var det känslan att håller hjärnan i form. Det bestämmer ju alla själv hur man vill leva. Tycker man om att baka bullar så är det ju alldeles utmärkt. Tycker man hellre om att programmera få man väl göra det och köper bullar i stället i butiken.

Man kan lyckas som egen företagare oavsett om man är mamma eller inte. Men något som man lär sig när man dirver eget och är en ung mamma är att prioritera och jobba väldigt effektiv. Och det är något man lär sig för hela yrkeslivet.

Jag tror att det kan vara en blandning av längtan att starta eget, en stark drivkraft och ett sätt att förbereda sig på tiden efter föräldraledigheten i perioder av hög arbetslöshet. Ont om tid har nog de flesta och framförallt nyblivna föräldrar, men har man vidareutbildat sig en längre period efter gymnasiet kan det vara svårt att kombinera nyanställning och graviditet, tyvärr.

Dessutom är det fantastiskt roligt att driva eget och en frihetskänsla som övervinner allt

Som mitt eget svar på ursprungsfrågan, Hur funkar det att vara mamma och företagare;

För mig / oss fungerar det jättebra!
Jag känner mig verkligen ytterst priviligierad som kan driva ett företag som jag och min familj kan leva av och samtidigt vara småbarnsmamma.

Vi bestämmer själva arbetstiderna, och visst kan det bli lite mycket att göra ibland, men då tänker man ju att det är ett angenämt huvudbry. Med tidspusslet.
Motsatsen hade ju varit "Hur drar vi in pengar så att vi kan få någon lön?"

Jag var länge ensamföretagare, men då jag - fysiskt inte längre räckte till / hann med så valde min man och jag att göra företaget till ett familjeföretag istället för att anstälal utifrån till att börja med.

Företaget startade jag under min andra föräldraledighet. Den första fick vi tvillingar och således lite mer att göra...;o)
Jag hade fast anställning på ett utvecklande, roligt och bra jobb.
Mitt företag startade jag inte under "press", utan - och jag inser verkligen att jag är lyckligt lottad!! - för att det var så roligt!

Valet att säga upp min fasta anställning var inte helt enkel. Men spänningen i det, att driva eget, hade redan slagit sina klor i mig...

Jag är en sådan där människa som har svårt att "sitta still"...

Min ene son frågade mig häromdagen vad jag skulle vilja jobba med om jag inte var smed.
Den frågan är inte helt lätt.
Själva arbetsuppgiften är inte så himla viktig faktiskt.
Huvudsaken att jag får jobba med utveckling.
Företagsutveckling, finns det någonting roligare?

Jo en sak. Men den tänker jag inte jobba med för att tjäna pengar på. Det skulle jag helst vilja göra ideéllt.
Det blir mitt nästa projekt.

Darling skrev:
Jenny, vad trist att höra att du råkat ut för den extrema klassiska orättvisan kvinna/man med barn i Sverige Jag hade inbillat mig att det var slut med sånt,

Av ren nyfikenhet, vad jobbade du inom för område innan du startade eget?

Själv så har jag "bara" råkat ut för det klassiska 100% av jobbet men 75 resp 80% av lönen och tiden för att göra jobbet.
/Lena

Hej Lena!
Jag har jobbat med marknadsföring & kommunikation tidigare, främst inom IT-branschen. Det företag jag blev uppsagd ifrån under min föräldraledighet var ett fackförbund... det var en chock kan jag lova!
Odling & trädgård var & är mitt största intresse - därav det branschbytet.
Hälsningar /Jenny

Jenny, jag har även tidigare hört talas om folk som behandlats dåligt när dom varit anställda hos fackförbund. Skrämmande!

Trädgårdsbutik låter hur som helst mycket roligare än fackförbund!
/Lena