en ljusnande framtid
Vad ska du göra efter studenten? En fråga som gymnasiets sistaårselever hinner svara på många gånger innan det är dags att sätta på den vita mössan och sjunga om den ljusnande framtiden. En ljusnande framtid kan fortfarande vara en förvirrande framtid. Mitt i all glädje av att äntligen bli vuxen och få göra som man vill så måste man göra upp en plan för vad man ska göra när man bli stor på riktigt.

Frågan som lätt hamnar på listan av klassiker skapar en hel del ångest för många. Kanske har man en plan. Planen är att se världen och jobba lite innan man förbinder sig till 4-5 år i skolbänken för att uppnå titeln som uppenbarade sig efter tre varv runt jorden. Om den uppenbarar sig vill säga. En del kliver aldrig av ekvatortåget. Andra kanske aldrig vill eller lyckas skrapa ihop de pengar som krävs för att upptäcka världen med tillhörande uppenbarelser om framtiden. Man kanske stannar vid det där jobbet som farsans kusins arbetskamrat lyckades fixa direkt efter studenten. För det är tryggt. Kanske inte alltid så jäkla kul, men det ger pengar och man vet vad man får.

 
"jag ska bli vd"
Sedan finns ju de som inte tvekar på frågan alls. Som inte känner ångest ens när folk skrattar åt svaret. Therese Albrechtsson svarade VD på frågan. Till en början mest på skämt, men ingen rök utan eld som man säger. Ett stort ekonomiintresse gjorde att Handelshögskolans civilekonomutbildning egentligen var förstahandsvalet i vuxenplanen men projektet ”Ung Företagsamhet” under sista året på gymnasiet bekräftade något Therese känt under senare tid.

”Jag har alltid varit intresserad av entreprenörskap även fast jag inte vuxit upp med företagande i min närhet. Att jag sa att jag ville bli VD kanske inte hade så mycket med begreppet i sig att göra men jag förknippade det med utmaningar, hitta nya möjligheter, eget ansvar och att göra lite som jag vill. Jag vill inte nöja mig med ett liv där jag sitter och inte utvecklas.”

började som uf-företag
Produkten som Therese och tre tjejkompisar byggde sitt UF-företag kring var en självförsvarsspray som färgar och förblindar förövaren. Den var utvecklad av två forskare som de fått nys om genom en kontakts kontakt. Försäljningen gick jättebra, de fick ta emot priser i olika tävlingar och målet att åka till USA i slutet av året uppnåddes. Therese höll dock kvar vid vuxenplanen och sökte till Handelshögskolan direkt efter gymnasiet. För alla sade ju att man var tvungen att ha utbildning och erfarenhet för att bli VD. Hon kom in. Och tackade nej en vecka innan terminsstart.

 
startade eget
Istället gick hon till arbetsförmedlingen för att se om hon kunde få Starta Eget bidrag, men hon var för ung. Nyföretagarscentrum var nästa anhalt. Exalterat berättade hon om UF, produkten och sina visioner. Responsen blev inte vad hon hade väntat sig.

”Personen på Nyföretagarcentrum sade – men snälla lilla rara söta flicka, du är 19 år, har inget kapital, du är kvinna och du har inga föräldrar som är företagare. Hur tror du att detta ska gå? Jag var helt knäckt och grät när jag gick därifrån, nu är det kört, allt var bara pannkaka av mina idéer. Jag gick hem och skrev ner allt han sade. Men sedan tänkte jag, det är ju inte de som ska tro på mig. Det är inte Åke på Nyföretagarcentrum eller Abdul på arbetsförmedlingen som ska tro på mig. Det är ju jag! Det gjorde mig istället förbannad och ännu mer motiverad till att satsa. Jag ska fasiken visa dem!”

När Therese hade drivit den enskilda firman i ett halvår fick hon förfrågan om att köpa patentet som låg bakom självförsvarssprayen.

lånade ihop pengar
För att få ensamrätten och recepturen till sprayerna var hon tvungen att hosta upp ett par hundra tusen kronor. Bara det skulle få de flesta att tveka rejält, lägg då till att Therese var 20 år och kom direkt från gymnasiet.

”Varför skulle jag inte ta vara på chansen och kämpa för att förverkliga min dröm? Det är ingen mening att bära på min dröm tills jag är 80 år och sedan känna ångest över något jag inte gjorde. Det är bättre att prova och kanske misslyckas, för då har jag i alla fall lärt mig något av det. Att våga försöka är det minsta jag kan begära av mig själv.”

Tack vare släkt och vänner lyckades Therese låna ihop pengarna som krävdes. Aktiebolaget Bodyguard säkerhetsprodukter med ensamrätt och tillverkning var hennes, VD-titeln likaså.

Både AB och VD var ett faktum. I samma veva publicerade Svenska Dagbladet en helsida om Bodyguard och därefter rullade pressklippen och försäljningen på. Ett halvår senare hade hon betalat tillbaka alla pengar hon hade lånat. Idag jobbar 13 personer med att sälja Bodyguard och två personer sköter ekonomi och kundtjänst på kontoret i Göteborg.

Ett med företaget 
Företaget är det första Therese tänker på när hon vaknar och det sista hon tänker på innan hon går och lägger sig. Ibland kan hon till och med bli väckt mitt i natten av polisen som undrar om sprayen verkligen är laglig.

“Det finns där hela tiden. Man lever med en stor osäkerhet, det är läskigt om man tänker efter för mycket så jag försöker låta bli. Ok, jag kör mitt race och fokuserar på möjligheterna. Det räcker att man vet var hindren finns och har dem under uppsikt i backspegeln. Visst är det tufft men företagandet har lärt mig att ta för mig. Det är en utslagsprocess och man måste tro på sig själv. Man måste våga säga, jag är bra på det här och jag kan detta. Företagandet skapar ett självförtroende som även återspeglas i det privata livet.”

 
Sveriges mest ovanliga företagare
Det är många som vill träffa Therese och ha med henne på olika föreläsningar eller debatter. Inte konstigt eftersom att hon har blivit utsedd till Sveriges mest ovanliga företagare av tidningen Entreprenör.

”Jag kommer precis från en debatt om entreprenörskap med bland annat Bert Karlsson, Amelia Adamo, Ebba von Sydow och Johan Staël von Holstein. Inför hela salen frågade Johan mig om jag har damp. Va, vilket påhopp tänkte jag så här mitt i debatten. Njaej sa jag, visst att man är flummig och har lite mycket i huvudet ibland, men nej. Det har jag, säger Johan, och jag är Sveriges bästa entreprenör. Sedan frågar han hur många i salen som har damp och en väldig massa händer sträcktes upp. Det är tydligen inte helt ovanligt hos entreprenörer.” Likt Therese har dessa personer fokuserat på möjligheterna istället för på det som inte borde gå.

 
lever i nuet
Therese försöker ofta boka upp tre veckor i sträck för att kunna åka iväg några sammanhängande dagar och ladda batterierna. Skulle hon ha mer fritid hade hon gärna slappat mer framför tvn. Dagens en timme i veckan ligger säkerligen under genomsnittet för andra i hennes ålder.

”Visst känner jag ibland att det skulle vara skönt att åka iväg och upptäcka världen som många vänner gör, men jag ångrar verkligen ingenting. Resa och plugga kan jag ju göra senare om jag vill.”

Även om det hon gör idag är det roligaste hon vet så tror Therese inte att hon kommer att driva Bodyguard hela livet. ”Det händer så mycket hela tiden. Flera skolor har ringt och vill att jag börjar hos dem, samtidigt finns det nya projekt som är intressanta. Men jag lever väldigt mycket i nuet och tänker inte så mycket på framtiden, det kan hända hur mycket som helst på ett år. Men jag kommer alltid att hålla på med entreprenörskap och företagande.”

Det är nog ingen som tvivlar på Therese igen den dagen hon tar sig an nya projekt. Hon har redan bevisat att det går bara man vågar och kämpar. De hårda ord som hon fick till svar på Nyföretagarcentrum skrev hon som sagt ned, och idag ligger blocket på nattduksbordet för att inspirera och motivera henne när det känns tungt. Hon har visat att man kan skapa sin egen möjlighet oavsett vad omgivningen och förutsättningarna säger. Med eller utan damp.

Källa: Beautiful Business 2006